Och sen smäller det till och så förvinner Marcolio. Poff -> borta.

Vi måste ta vara på denna korta tid och göra det bästa av den, men helst vill jag typ stänga in mig i ett rum och dö en plågsam död.

Jag kommer inte att kunna rida Marcolio i ett helt år till hur gärna jag än vill, och hur mycket jag än typ ber till gud kommer jag inte att sluta växa när jag bara är 14.

Jag vet inte hur många gånger jag önskat att Marcolio var 1 dm högre, jvla skit alltså. Man måste alltid plågas med detta när man rider, det typ hör till att växa ur sin häst en dag.

Och det finns typ inget värre än att lämna ifrån sig hästen för alltid.

Det är omöjligt att bli sådär riktigt förbannat arg på denna lilla killen. Hur mycket jag än vill bli riktigt förbannad på honom så går det bara inte.

Och jag kommer ihåg den där första dagen i detalj, hur jag och Katja fyllde boxen och försökte trampa sönder underlaget och när AW hästarna kom och när jag trodde att han inte var där, och så stod han längst in <3.

Jag hoppas verkligen att någon ansvarsfull duktig liten ryttare "tar över" honom, han förtjänar att få komma ut och tävla så han får visa vad han går för!

Han kommer dock inte att få det så hemskt på AW haha, det är nog där han mår som bäst, stora hagar och hans riktiga hem.

Men SHIT vad han kommer att vara saknad!!   

Har börjat på en Moviemakerfilm som kommer publiceras samma dag han åker hem, den dagen är inte bestämd än (tror jag) men helgen innan sommarlovet var det förra året så förmodligen någon gång då..

/AmAnDa.

 
  2 filmer jag gjort (har gjort typ del 3 och 4 också men de har inte laddats upp här, ska göra det någon gång haha).